Tankar om meditation

Titeln kanske är en motsägelse? Är inte meditation tanken om att inte tänka?

Jag fick anledning till att fundera på vad meditation egentligen är här om dagen och formulera mig kring det. 

Från och med nästa vecka så kommer jag att hålla en meditation i veckan på hubben där jag sitter och arbetar till vardags. Skoj!! Så inför det fick jag möjlighet att hålla ett fikasnack för mina kollegor tidigare i veckan där jag introducerade vad meditation är och peppa dem för att vara med. Det blir tydligt att det råder olika idéer och förvirring om vad meditation är och vad det kan bidra med.

Det ska ju till något lite extra för att motivera människor med fulla scheman att komma och meditera en kvart eller en halvtimme. Det låter ju löjligt lite egentligen, men om du (som jag) någon gång har kämpat med att få till den där lilla stunden kontinuerligt vet du hur svårt det är. Jag tänker att det är mycket enklare att få till i grupp, så det här blir bra för både mig och mina kollegor.

Tillbaka till grunderna

Jag funderade, vad ska jag säga egentligen på fikan? 

Jag landade i följande tema: vad är meditation egentligen, och vad är det för mig (med en liten bonus om alla häslofördelar som regelbunden meditation kan skänka)? Det verkar nästan finnas lika många idéer om vad meditation som vad tantra är. Okej, kanske inte riktigt lika många, men ändå, förvirring! 

Så vad är definitionen? Hur gör man? Vad som är okej och inte okej i en meditation? 

Det finns så många former av meditation, och i många traditioner är det viktigt att man gör exakt rätt. Det finns såklart en poäng med det, som att mästare inom zen smäller till sina lärjungar med en pinne om de inte är tillräckligt närvarande eller tappar hållningen, och därigenom komma närmare och närmare ett tillstånd av satori (upplysning enligt definitionen inom zen). 

Men det är också rätt begränsande för många människor när det inte tillåts att göra fel, eller man ska känna något särskilt under meditationen (känner du inte det, då gör du fel!). Då blir det något för de invigda bara, och så ska det inte vara tycker jag. 

Nu är det kanske inte så att de flesta meditationslärare aktivt säger till sina elever att de gör fel, men jag upplever att många som försökt sig på meditation bär en känsla av att de gjorde fel: ”det blev inte tyst i huvudet och jag kunde inte fokusera så länge, det var plågsamt och jag drog slutsatsen att det inte är något för mig”. Förmodligen har det att göra med att vi inom vårt skolsystem och samhällsmodellen vi har nu ofta tränas i att det finns rätt och fel svar, rätt och fel sätt att göra saker på (men det är en annan diskussion).

För mig handlar egentligen meditation om en stunds andpaus där du får möjlighet att umgås med dig själv och fördjupa ditt förhållande till dig själv och verkligheten. 

I vårt samhälle mer än någonsin så bombarderas vi av stimuli och måsten, så till den grad att många människor har svårt att vara stilla och inte ha något att göra. Jag påminns om en studie där forskarna konstaterade att ca hälften av deltagarna inte gillade upplevelsen av att bara sitta med sina egna tankar utan att få göra något, och en stor andel (67 % av männen och 25 % av kvinnorna) föredrog att ge sig själva en elstöt snarare än att sitta still i 15 minuter (https://www.science.org/content/article/people-would-rather-be-electrically-shocked-left-alone-their-thoughts). Vi hålls aktivt (av samhället, och av oss själva) borta från att bli intima med våra känslor och tankar.

Från det tillståndet, om du ska meditera och förväntar dig att det plöstligt ska bli tyst i huvudet, lycka till säger jag. 

Så meditation kommer att vara obekvämt, för det handlar om att bli bekväm med vem du själv är, på djupet. I den processen uppmanas vi ofta att fånga oss själva när vi fångas av vårt sinnes tendens att försvinna iväg i tankar. Eller starka känslor för den delen. Och ta oss tillbaka till att ”inte tänka” eller fokusera på något. För mig är det delvis en fokusträning (förmågan att hålla sinnet fokuserat på något; exakt vad man fokuserar på i meditation skiljer sig lite från meditation till meditation), delvis en träning i att hitta observatören och se att man inte behöver identifiera med sina tankar och känslor, delvis ett tillfälle att bli intim med sina tankar och känslor. Den här sista är intressant, för den får man inte tillgång till om man enkom fokuserar på att det ska vara tyst. För mig ingår det i meditation att med nyfiket sinne utforska känslor och tankar (utan att fångas av innehållet) och verkligen känna in i hur de sakerna känns och hur de påverkar oss.

Något i den här stilen sa jag på det där fikat (typ i alla fall; jag improviserade, som jag brukar göra, men det mesta täcktes nog). Meddelandet verkade gå hem. Några verkade i alla fall bli motiverade att hänga på. :)

Ett ekosystem av övningar

Så vad finns det för meditationsstilar? Här kommer ett axplock.

”Vanlig” meditation: Du sluter ögonen och försöker inte fastna i tankar eller upplevelser i kroppen, fokuserandes på någon form av tomhet eller mellanrum som finns inom dig. 

Mantrameditation: En typ av meditation där man upprepar en fras, antingen kontinuerligt eller varje gång man upptäcker att man har fastnat i tankar. 

Ljusmeditation: Lite samma sak, fast man mediterar och föreställer sig ett ljus inombords, vilket kan skänka stillhet. Kan även göras med ett faktiskt ljus som man sitter och tittar på. Du kan även byta ut ljuset mot ett objekt du föredrar, säg ett löv eller en havsvåg.

Chakrameditation: Meditation där du flyttar ditt fokus mellan kroppens chakran. Den görs ofta för att energin ska flöda bättre i kroppen och öka medvetande om olika energicentra i kroppen.

Kundalinimeditation: Meditation som är tänkt att väcka livsenergin. Väver ofta in fokus på chakra, mantran och olika rörelser med händer och kroppen för att tillåta energin att flöda.

Mindfulness: För mig är det inte så stor skillnad på mindfulness och ”vanlig” meditation egentligen, men vi kan säga att mindfulness handlar om medveten närvaro i olika moment i vardagen: ett uppmärksammande av hur det känns att göra saker och ting. Lite som att ta med sig meditation in i det du gör i vardagen.

Olika typer av rörelsemeditation: Meditation där du använder kroppen samtidigt som du mediterar. Till exempel gående meditation, där du noga fokuserar på hur det känns i kroppen när du går. Yoga i form av att röra sig mellan olika kroppspositioner (asanas) är en typ av meditation med rörelse om den utförs lite mer spirituellt (och inte bara som en träningsform). Ecstatic dance är en annan typ av rörelsemeditation, fast där rörelsen genom vilken meditationen uttrycker sig är dans.

Body scan: En övning som fokuserar på att flytta fokus mellan olika kroppsdelar för att känna hur det känns där. Ofta börjar många meditationsformer med en body scan. Man kan säga att body scan är en förenklad version av Buddhans huvudsakliga meditationsform: vipassana (som betyder att se sant). I vipassana flyttar man sitt fokus mycket långsamt mellan olika delar av kroppen, med syfte att lära sig att faktiskt se sant vad som händer i kroppen. Mycket förenklat sagt tillåter det gamla känslor (karma) att komma upp och släppas (genom att vi inte reagerar på dem), och sedan hjälper det oss att få tillgång till hur vi faktiskt känner inför olika saker och ting: vi hittar vår egen sanning.

Metta: Meditation som fokuserar på att skicka ut kärlek till andra och världen.

Visualiseringar: Meditationer där du föreställer dig olika scener, kanske i syfte att bli lugnare eller komma i kontakt med någon viss känsla. Vissa kallar inte det här för meditation eftersom i en visualisering så vägleder man sinnet in i en viss riktning, och det finns ofta ett mål.

Klangmeditation: Meditation där du fokuserar på olika ljud och hur dess frekvenser rör sig i din kropp, ofta med hjälp av klangskålar och andra instrument.

Open awareness: Meditation där sinnet tillåts vandra fritt och ta in det som kommer upp. Du fokuserar på att tillåta allt att komma upp utan att du fäster någon uppmärksamhet vid det som kommer, oavsett om det handlar om sinnesintryck (t.ex. ljud eller smak) eller tankar/känslor. Allt välkomnas och tillåts också att gå vidare utan att hållas fast vid. Föreställ dig ett tillstånd av att sitta helt öppen och bara låta vad som helst hända. En rätt svår och avancerad meditationsform att göra en längre stund, men även den form jag kanske gillar mest.

Det här var bara några typer av meditation, det finns många fler. Speciellt om man börjar titta på olika sekter inom olika religioner där det ofta finns specialiserade och unika former.

Och ordet då?

Ordet ”meditation” är också lite förvirrande. Det kommer från latin: meditatio, vilket betyder att reflektera. Vilket inte alls är det vi gör inom meditation (i alla fall inte i de former som är beskrivna här). Man kan i och för sig säga: ”jag ska meditera på det här en stund” och mena att man ska tänka djupt på något eller reflektera. Men det är oftast inte i den betydelsen vi använder ordet meditation. 

På östasiatiska språk är det ett ord som är sammansatt av tecken som betyder att blunda och känna/tänka (japanska: meisou, kinesiska: míngxiǎng). 

Nu är jag inte alls någon expert på sanskrit och språken runt Indien, men som jag förstår betyder dhyana (sanskrit) något i stil med medvetenhet (om tankar, känslor, reaktioner osv) eller tillstånd av icke-sinne. På tibetanska (gom) verkar meditation betyda att bli bekant med sitt sinne.

Den här sista gillar jag, för den stämmer överens med min upplevelse av vad meditation är. Det är lite av en upptäcktsfärd inåt för att se vad som finns där inne. Sen är inte meditation det enda verktyget för det, men det är ett av de viktigaste.

Att bli bekant med sinnet

Det här är en rejäl utmaning. 

Att meditera är inte svårt, och det går egentligen inte att misslyckas. Om du sitter och försöker meditera, då kommer du att komma framåt. En stor del tror jag är bara att sitta ner och inte tillåta yttre stimulans för att se vad som händer. Om sinnet då är van vid mycket stimulans, då kommer det inte vara tyst till en början. Men över tid så stillar det sig (och längs vägen kommer du säkert känna många jobbiga känslor och tankar som kommer upp som du medvetet eller omedvetet har förtryckt, och därigenom lär du dig också mycket om ditt sinne). 

Så det är inte svårt, men det är utmanande, för det finns så många saker som sinnet hellre gör till en början. Underhålla sig, tänka på problem, distrahera sig, you name it. Sedan har du alla känslor som ska komma upp också, vare sig det är uttråkning, irritation eller sorg. Och många av oss bär olika typer av emotionella sår som hotar att komma upp och göra sig påminda när det blir tyst, så vi undviker det hellre. Att bli bekant med allt detta och se vad som händer när det blir tyst, det är meditationens kärna för mig. På det sättet går det inte att misslyckas, för misslyckandet i sig är ju också en observation av vad vi hellre gör än att gå inåt. Det är bara steg på vägen. Men det är utmanande, för du måste välja att tillåta det hända och avsätta tid för det.

Jag gillar att fokusera på upplevelserna i kroppen under meditation. Det kommer från min bekantskap med vipassana och med tantrisk meditation (som fokuserar på att bli intim med känslor och kroppssensationer). Min upplevelse är att många tankar kommer från att vi inte vill bli bekanta med de jobbiga upplevelserna i kroppen och därför finns det en poäng att fokusera på just kroppsupplevelsen (sensationer och känslor). När vi väl blir bekant med dem och kan omfamna dem, då blir det automatiskt lite tystare. 

(Visualiseringar tycker jag också om, för de blir aktivare och bearbetar ofta något konkret (som relationen till dina föräldrar eller något annat djupt rotat) som kan stå i vägen för att du ska komma i ännu djupare kontakt med dig själv.)

Det är den här typen av meditation som fokuserar på kroppsupplevelsen som jag ser fram emot att ge framöver i de communitys där jag rör mig. Tack ni som har inspirerat mig och lärt mig inom de ädla konsterna. Ni vet vem ni är. :)

Laughing David. :)